Jag blir så frustrerad på att inte kunna göra alla saker jag vill. Och jag vet att det bara är tillfälligt och jag tycker verkligen om att ha Aron i magen, men det finns två sidor av allt, även om Aron sidan självklart är störst, tyngst och viktigast. Men nu ska jag klaga lite.

Jag ska som tidigare nämnt ta det lugnt (vad det nu innebär). Men då jag inte ska jobba så ligger ju nivån på aktivitet rätt lågt. Att träna är det med andra ord inte tal om. Att dammsuga är på gränsen, plocka ogräs är svårt. Jag ska inte lyfta, bära, röra mig fort, göra tunga saker. Vad finns kvar!?

Rabarberkräm och lingonsylt kunde jag i alla fall göra.... (Även om skaffandet av rabarber var på gränsen.och nu ligger jag i sängen och vilar efter denna enorma ansträngning!?!..)

Hur som- det här med att känna sig begränsad (nu syftar jag på kroppsligt men pengamässigt begränsad, kunskapsmässigtbegränsad mm är också högst frustrerande!) är frustrerande och gör mig ledsen. Vill inte ställa krav på Jonas men får sprätt när jag själv inte får saker att hända. Så - ni som inte har en bäbis i magen - gör er obegränsade och ta vara på det!

Och påminnelse till mig själv: bli aldrig fet (i annan form än bebismage) se till att få bra kondis och stark mage- bums!

Nog klagat - nu ska jag mysa med Aron som livar runt.