ringde precis min syster för att höra hur det gått med tentan idag. Till svar fick jag:Men leila du ligger en vecka efter, det var förra tisdan. Så typiskt. Så fort man är hos honom går tiden hur fort som helst och en vecka går obemärkt förbi. Så fort man landar ifrån honom går tiden lika sakta som när en sån där överhurtig man springer uppför en backe med ett rep runt magen med ett bildäck fyllt med sten efter sig. långsamt, långsamt och tungt.

I mitt huvud är det minst april. Men han har bott där uppe en evighet. Denna vår kommer vara en livstid lång...
och ändå var det nästan igår vi hade föreläsning med Lisa?

Det är underligt dethär med tid. Det är som mamma och moster sa om Julen. Att det är sjukt stressigt nära julen är, och ändå är det hur lång tid som helst tills flickan kommer hem från Canada...

Men en sak har jag i alla fall löst. Det här med att tiden går snabbare dess äldre man blir. Det är ju så självklart nu när jag kommit på varför. Man har ju mer att referera till dess äldre man blir. Ett längre liv att se tillbaka på..då en timme, en vecka..ja...vad som...är en liten liten plutt av ens hela verklighet. Jämfört med när man bara hade tio år att se tillbaka på...och fem minuter kunde vara en evighet...

Inatt bor jag hos Maria