Det är ju lite roligt dethhär, med alla hjärtans dag. All ångest och förväntan och bisterhet den faktist tydligen medför. Sant som det är sagt, vem fan är kär i februari? Det är bara kallt, mörkt, grått och jävligt. Det sista man känner är ett pirr i magen och ett leende på läpparna. Denna dag som verkar vara uppfunnen enbart för att öka konsumtionen. Som om vi inte konsumerar tillräckligt så måste affärerna proppas fulla med gulliga hjärtan och nallebjörnar. Som till på köpet medför en viss panik för alla som faktist är singlar och inte har någon att uppmärksamma eller för den delen uppmärksammas av.

men vet ni vad, förra året fick jag ett allahjärtansdag kort från min mamma och pappa men ett ostbidrag fastklistrat.Ost! Jag älskar ost! Och även om jag tycker denhär dagen är bra töntig så blir man ju otroligt glad! Vem blir inte glad av att vara älskad och ihågkommen? Visst det är klart..det ska man visa även de andra 364 dagarna om året, men kanske är bra som en påminnelse..Man kan faktist vara kär i februari, och även om allt runtomkring (okej jag) är bra negativ jusst denna period...så lyser lite kärlek upp vardagen!

Ironiskt nog är min kärlek typ 50 mil ifrån mig denna dag när jag för en gång skull inte är singel.Men nog blir det kanske en romantisk fika med flickan kanske på valonen eller en härlig valentindejt med Maria. vem vet=)

Lite töntighet har ingen dött av, och vem vet..kanske bidrar det till ett extra leende på någons läppar