Jag känner mig lite besviken. Min statistik går snabt neråt. Börjar jag redan bli gammal och tråkig och ointressant? börjar ni redan glömma bort mig? LÄste i dagens metro hur man genom sin rubrik lockar till sig fler läsare, och hur man kan hamna på topplistor. Vadå vill folk det? Av vilken anledning har folk bloggar egentligen? Synnas och  höras?
Kankse....eller så är det ett sätt att hålla kontakt med nära och kära som nuförtiden hamnat en bit bort.  Ett sparande av tid då det ändå tar en stund att höra av sig till alla och berätta om dagens bravader, som egentligen inte är speciellt intressanta men som ändå fyller ut och förklarar om enns liv och vem man är...ja...kanske

vem är då jag?
Tokig kan nog vissa tycka eftersom jag frivilligt går upp vid sju även om idag var min enda sovmorgon. Men hur skönt är det inet att starta dagen på ett skönt sätt. Och nu redan vid tio (okej klockan är nu elva men...) vara färdigtränad och duschad och snart klar för en fika/lunch/plugg på stan. Man mår så bra över sig själv när man är effektiv. även om det är helt underbart att bara vara och göra noll. Snart kommr även Jonas hem (kanske därför jag känne rmig lite positiv också) så det blir en tripp till skutskär (för att hämta hem han) med grillning och trevligt folk.

Idag när jag tittade upp från min kopp morgonkaffe och Hälsa tidning såg jag en kille på andra sidan gatan. Han fick för sig att gina över en buske. Han tog ett stort kliv å splätch, trampade han rakt i en hundbajs. Generat kollade han sig om om någon hade sett honom. Han såg inte mig sittandes i fönstret=) han kämoade rätt hårt med att göra rent skorna, sedan sprang han snabt från platsen=)


Tror det blir en resa nästa vecka...