kaffe på kokning, kollar frillan och sminket en sista gång. Drar lite i byxorna och rätar till t-shirten om och om igen. Knyter om sjalen för 100de gången. Springer på toan för sjuttielfte. Borstar tänderna för andra gången denna morgon och går igenom fraser i huvudet. Magen kniper lite och det pirrar lite ändå ut i fingertopparna.

Peppar mig självmed att "var bara dig själv", "gör dig inte till", var positiv, trevlig och framåt, mer kan de inte begära.

klumpen växer en aning större i magen. med skräckblandad förtjusning ser jag ändå fram emot om en halv timma. är man lite nervös och sen går det bra känner man verkligen att man lever. Man klarar så mycket mer än vad man tror. Minns tillbaka på första pumpklassen, herreguh va nervös jag var. benen skakade mest av nervositet under första benlåten, 60 minuters lektionen jag höll för en gymnasieklass, dendär dejten man aldrig trode man skulle överleva...och ändå sitter jag här nu levande.

Underligt att man aldrig blir så vuxen så man inte blir nervös.känner hur kaffet rusar ut i kroppen och huvudet. behöver nog denna kick. håll dig på jorden Leila.

det är dagar som denna man önskar man vore rökare så man hade någonting att lugna sina nerver med
vi vanliga dödliga får nöja oss med djupa andetag

Jag är ju toksnygg i alla fall. Så va fan. Håll tummen vettja!