Jag har alltid intalat mig att man kan vara vänner ändå. jag menar, vissa betyder så otroligt mycket för mig. Är det rätta då att låta dem vara? att inte ses? är det kärlek? Är det det rätta att göra? Varför känns det då så otroligt fel?
varför bir jag då aldeles tom?..usch. jag må vara för trött, jag må tänka för mycke..jag borde verkligen sova innan jag säger och gör en massa dumt som ingen egentligen skulle behöva lyssna på...

Men om någon av er läser...vilket ni inte gör. Så ska ni veta att jag saknar er så otroligt, och tror att i en ljus framtid så kommer vi kunna skratta ihop och vara så som vi en gång var...fast bättre